Australien & New Zeeland 1998-1999

Text av Jennie Wretman

Det började med videovisning hemma hos blivande svärföräldrar. Dom hade kommit hem från en långsemester från Australien och Nya Zeeland. Mpnaderna gick därefter och så en dag kom vi fram till att vi nog också skulle göra något liknande medan vi bara har oss själva att tänka på.

Vi (jag och Gustaf) tog sats genom att få vår Hobby Cat såld (snyft), men hon hade legat länge på baksidan och fått ge plats åt windsurfingen som tagit allt mer tid den senaste tiden. Där fick vi loss grundplåten till sparandet, så nu hade vi ”bara” 2/3 kvar att spara ihop!

Tro det eller ej, men i oktober kunde vi stolt spatsera in på resebyrån och med hjälp av deras kartbok tala om hur bi skulle ha vår resa.

Det hade hela tiden varit glasklart att vi skulle till Australien och Nya Zeeland. Värman finns, vi har hört talas om en vänlig attityd bland invånarna, bjuder på fina vind- och vågsurfing förhållande, ej sönderexploaterat av turism och sedan allra minst nyårsfirandet i Sydney! Vilket partaj!

Det var lagom populärt att vi var borta över julen för andra året i rad, men samtidigt förstod familjen oss väl. Vi hade en härlig, gemensam middag tillsammans med föräldrarna dagen innan avresan. Mamma, som har en berättande och skrivande ådra i sig, häll ett varmt ”tal” för oss vilket berättades i brevform. Det bar vi sedan med oss genom hela resan och undrade hur hon kunde ha träffat så rätt då hon aldrig varit ute på någon längre utlandsvistelse.

Det var mamma och pappa som skjutsade oss till Arlanda den 12/12 -98, ochnär vi stod och tittade på världskartan och insåg hur långt ort det var, pirrade det härligt i kroppen. Pappa var åde överförtjust och orolig (han är sån).

Så var det dags att gå ombord. Resan gick ner via London och Singapore och förlöpte smärtfritt. Till slut var vi framme i Perth. Där väntade vi in Johan och Anne / Anne är suppleant i styrelsen) som kom x antal timmar efter oss.

Hyrbil ordnades och vi började vår färd mot Geraldton och Coronation Beach som ligger norr om Perth.

Vi hade med hjälp av internet och Per (kompis som redan var där) bokat utrustning på Surf Company, drivs förresten av bla. Helmer, ”gamla” ägaren av Surfers Paradise i Varberg. Sedan var det bara att börja lära känna grejerna. Blev så pass mycket vän med dem att jag lärde mig vattenstarta!

Vi var i Geraldton knappa veckan, sedan var det dags att flyga mot östkusten och turisterna (som trots allt finns även i Australien). På vägen mot Cairns mellanlandade vi i Alice Springs. Snacka om att jag fick lappsjuka! Vetskapen om att vara mitt i Australien med hundratals mil åt varje håll innan man skulle få se något som liknade havet!! Som tur var vi bara där knappa timmen innan vi var på väg igen.

Väl i Cairns höll vi på att få dåndimpenav den otroliga hettan som blandades med en fuktighet på några 100%, nä, inte riktigt, men nästan. Men tro det eller ej, vi vande oss och då finns det hopp! I Cairns blev det bla. dykning ute vid barriärrevet och motorcykelåkning i regnskogen. Härliga grejer.

Vi hade två veckor på oss att ta oss ner till Sydney. Där skulle vyår firas och avresa därifrån den 2/1 -99 till Christchurch, Nya Zeeland. På väg mot Sydney blev det segling, 4-wheel-drive tur (med Johan och Anna), stopp i Surfers Paradise ochvågsurfing i vågsurfingens mecca, nämligen vid Byron Bay. Därefter anlöpte vi Sydney på nyårsaftons morgon. Vill ni se häftiga fyrverkerier ska ni åka dit. Vattenfestivalens fyrverkerier är som ett tomtebloss i rymden (som en jämförelse).

Vi flög sedan till NZ:s sydö och styrde kosan mot Queenstown. Där spenderade vi massor med pengar och efter nådra dagar var vi tvugna att fara vidare norrut så att pengarna skulle räcka ett litet tag till.

Vi stannade ett antal dagar vid NZ´s bästa surfställe (enligt dom som visste) som ligger mitt på nordöns västra sidan. Namnet är Okuraoch placet vi bodde på hette Wave Heaven. Det talar sitt tydliga klarspråk! Jonno hette killen som ägde huset och häll i detta öppet för surfare all världens ifrån. Incheckningen fungerade så att vi fick välkomstorden ”Make yourself at home”, och det gjorde vi. Stämningen var helt underbar. Helt plötsligt var vi alla på väg ner till stranden för att surfa.Det som man hade haft för sig innan fick vänta.

Auckland var också ett höjdarställe. En härlig storstad med hamnen och vattnet med seglingen i fokus. Trots dess storlek gav staden ett varmt och gemytligt intryck.

Jag skulle kunna skriva i oändlighet om våran resa, men ni har nu fått några axplock från den. Det har varit våran hittills härligaste tid och vill någon ha fler axplock och råd så är ni hjärtligt välkomna att höra av er till oss.