Höstresa till Fuerte Ventura 2003

Text av Karin Oscarius

RANs utlandsresa 2003 gick till Sotavento, Fuerte Ventura. Denna resa var en favorit i repris då ett gäng från RAN var på samma ställe 2001. Vill du läsa mer om stället kolla in Fuerte Ventura 2002. Även denna gång var det Malin Wikström som höll i trådarna. De fem personer som ville förlänga sommaren med en vindsurfingvecka i Spanien var Malin, Helene, Gunilla, Marie och jag. Vi flög i två olika omgångar och från olika ställen, men i princip var vi där vecka 39 (slutet av september). När jag kom ner tillsammans med Marie hade Malin, Gunilla och Helene redan varit där i två dagar.

Veckan började dramatiskt. Marie och jag kom ner på eftermiddagen/kvällen och hade bestämt med de andra att vi skulle ses på vårt gemensamma rum för att sedan äta middag ihop. Vi väntade tappert men började efter ett par timmar undra var de andra hade tagit vägen eftersom det var mörkt ute och började bli sent. Dessutom kurrade våra magar ikapp. Till slut kom en chockad Helene till rummet. Malin hade under dagen blivit påseglad och var på sjukhuset tillsammans med Gunilla. Det hade varit en ordentlig smäll förstod vi när vi fick se Malins söndertrasade våtdräkt och blågula axel. Malin hade inte bara en riktigt rejält trasig axel utan även hjärnskakning så hon vilade mycket ofrivilligt resten av veckan.

Efter den starten på vindsurfingsemestern var jag smått nervös när vi gick ner på stranden nästa dag. Jag var den enda nybörjaren i gänget. Det visade sig dock vara perfekta förhållanden för mig. Vid högvatten bildades en liten insjö där det aldrig var djupare vatten än till midjan. Så när de andra tjejerna flög fram på vattnet utanför ”lagunen” låg jag där inne och övade vattenstart, segling med sele och fotstroppar. Av sex dagars segling var det riktigt bra vind tre dagar, lätta vindar två dagar och total stiltje i en dag. Efter alla kastfall man får som envis nybörjare var jag rätt glad att det inte blåste hela tiden, men de andra tjejerna var stundvis irriterade över att vinden inte gjorde sitt bästa. De dagar det blåste riktigt mycket var det väldigt roligt och sitta på stranden och titta på de riktigt duktiga när de hoppade på vågorna och gjorde diverse trick. Marie och jag ägnade 100 % av vår tid till att försöka vindsurfa. Gunilla, Helene och Malin hyrde en bil en dag då det inte blåste så bra för att åka runt och titta på ön. De var mycket nöjda med sin utflykt! Annars kan man sammanfatta veckan med tre ord, vindsurfing, god mat och sömn.

Den enda gången jag vågade mig ut på ”det riktiga vattnet” slutade i ett stort misslyckande. Jag drev ut med tidvattnet, misslyckades allt för många gånger med att vattenstarta och klämde handen när jag desperat skulle försöka dra rigg bland dyningarna. Det slutade med att jag blev hämtad med båt. Från att ha varit en otrevlig upplevelse blev det ganska trevligt när det visade sig att det var den snyggaste killen på stranden (gick under kodnamnet ”Brad”) som kom för att rädda mig från att driva till Marocko!